Efter att ha avslutat förra veckan med två dagar i Uppsala för att opponera på avhandlingen ”Ekberg, Ljung och Rattfält. Soldatnamn i Värmland 1684–1900” är jag åter på hemmaplan. Det var ett roligt uppdrag, men samtidigt var jag ganska nervös, och resan var lång.
Avhandlingen baseras på ett stort material som har hämtats från en lång tidsperiod. Det är en av de styrkor som avhandlingen har. Andra styrkor som finns är att materialet har hämtats från ett förhållandevis stort geografiskt område, att det baseras på två olika typer av soldater – indelta soldater och fältjägare – samt att materialet nu är tillgängliggjort digitalt.
Fanns det inga svagheter, då? Jodå, det finns alltid saker som är värda att diskutera i avhandlingar. Intressanta frågor som hade förtjänat att utvecklas ännu mer, eftersom de är så intressanta, är soldatnamnens identitetsskapande funktion, på vilket sätt soldatnamnen är besläktade med binamn och om de skulle kunna betraktas som varumärkesnamn.
Många frågor som väcker mersmak presenteras också i slutet av avhandlingen, t.ex. att göra jämförelser mellan soldatnamnsskicket i Värmland och andra regioner i Sverige, eller att jämföra soldaternas namnskick med namnskicket i andra samtida yrkesgrupper.
Mitt slutord om avhandlingen är att det är ett gediget hantverk som respondenten arbetat med under 30 år(!). Jag misstänker att det är skönt att vara i mål nu. Grattis!
Man är vad man heter, sägs det. Att det ligger en sanning i detta talesätt har den socioonomastiska forskningen redan bevisat (t.ex. Aldrin 2011, Hagström 2006). När vi träffar nya människor bedömer vi dem inte bara efter deras beteende och utseende, utan vi drar också slutsatser av de namn de bär.
Utifrån namnet på en person som vi ännu inte känner gör vi – medvetet eller omedvetet – antaganden om namnbärarens sociala, språkliga och kulturella bakgrund och tilldelar hen en viss identitet eller åtminstone vissa identitetsdrag. I vilken grad dessa förmodade identitetsrelaterade element överensstämmer med den identitet som namnbäraren själv anser sig ha, kommer vi underfund med först så småningom vid en närmare bekantskap.
Lika mycket, om inte mer, berättar t.ex. det förstgivna förnamnet eller dopnamnet på ett barn om de personer – i regel föräldrarna – som valt namnet, än om själva det namngivna barnet. Vid val av förnamn tillskriver föräldrarna sitt barn en viss individuell och kollektiv identitet med utgångspunkt i sina egna värderingar.
Genom namnval ger de å ena sidan uttryck åt sina förhoppningar om hurdan person barnet ska utvecklas till eller senare uppfattas av andra, å andra sidan försöker de fästa barnet i ett önskat socialt nätverk (Alford 1988, Borg 2016). I och med att denna tilldelade identitet i hög grad har sin upprinnelse i namngivarnas värderingar kan den med fördel användas till karakterisering av dem som personer. Man är vad man kallar sitt barn, så att säga.
En grupp studerande som namngivare åt fiktiva barn
Att dopnamn ger en inblick i namngivares tankevärldar använde jag som utgångspunkt i en halvseriös namnstudie med pedagogiska mål. Som informanter valde jag ett tjugotal finskspråkiga förstaårsstudenter i nordiska språk vid Åbo universitet. I samband med en lektion gav jag dem uppgiften att välja förnamn åt sina fiktiva nyfödda barn och också motivera sina namnval.
Syftet med mitt experiment var att illustrera för studenterna att även egennamn är informationsbärande språkliga uttryck och visa hur de namn de valde karakteriserade dem som namngivare. Med andra ord rörde det sig om ett tillämpat och studentanpassat experiment med namn och namngivning.
Det föreslogs sammanlagt 47 olika namnformer, varav 30 var kvinnonamn (kn.) och 17 mansnamn (mn.). Namnen var följande:
Motiveringarna och beskrivningarna av förnamnen kunde kategoriseras utifrån de motivfält de representerade. Kategorierna, som alltså bygger på studenternas uppfattningar om namnens karaktär, blev följande (antal omnämnanden inom parentes): estetik (21), finskhet (11), natur (11), familj och släkt (6) och bibeln (2). Några namnförslag saknade motivering. Kategorierna överlappar delvis varandra eftersom ett och samma namn kunde karakteriseras på flera olika sätt.
Det är inte förvånande att namnets estetik avgjorde valet. Intressant är dock att studerandena verkar ha haft en ganska bra känsla för trendiga förnamn: 55 % (26/47) av de föreslagna namnformerna är nämligen enligt Namntjänsten (DVV) namn som för tillfället håller på att öka sin procentuella andel i Finland: kn. Aava, Alma, Amalia, Amelia, Astrid, Ava, Emelie, Ester, Flora, Kanerva, Kielo, Pihla, Ruusu, Stella, Vanamo, Vaula; mn. Eerik, Eric, Erik, Jasper, Leo, Oliver, Otava, Sumu, Valo.
Namn som ansågs lämpliga tack vare sin finska prägel var t.ex. kn. Valma och Vanamo samt mn. Sampo och Sisu. Natur nämndes relativt ofta som motiv till namnvalet (t.ex. kn. Flora, Kanerva ’ljung’, Kielo ’liljekonvalj’; mn. Sumu ’dimma’, Valo ’ljus’, Vanamo ’linnea’). Förnamn som hämtats ur familjekretsen är t.ex. kn. Ingegerd och mn. Aaron. Namnen med anknytning till bibeln var två, mn. Daniel och kn. Ester.
Identiteter förmedlade av dopnamn
De namn som studenterna valde som potentiella förnamn åt sina fiktiva barn kunde alltså föras till fem motivfält. Dessa motivfält återspeglar värderingar som kan betraktas som identitetsskapande hos studenterna.
På gruppnivå och något förenklat kan man konstatera att studenterna profilerade sig identitetsmässigt som mycket trendmedvetna, rätt finsksinnade, naturälskande och relativt familjeorienterade individer. Överraskande var exempelvis att den angloamerikanska populärkulturen inte tycks framstå som en identitetsskapande faktor hos den valda gruppen akademiska studenter i 20-årsåldern – åtminstone inte i namngivningssammanhang.
Strax före nyår flyttade Billy in hos min brorsdotter. Han var lite tillbakadragen och försiktig, men visade sig vara nyfiken, snäll och vänlig och blev snabbt en del av familjen. Han var mörk och stilig, om än lite klumpig, precis som en åtta veckors labradorvalp ska vara. Sitt namn delar han i januari 2025 med 3399 män i Sverige.
Namnet har inte varit lika populärt i grannländerna, men bärs av 220 män i Danmark, 164 män i Norge, omkring 110 män i Finland och därtill av ett 20-tal kvinnor runtom i de fyra länderna. Något toppnamn för nyfödda är Billy inte i något av länderna, även om det i Sverige finns 47 pojkar som är födda 2023 som bär namnet. Enligt brorsdotterns uppgift är valpen uppkallad efter den ena brodern i SVT:s humorserie Leif & Billy.
Valpen Billy. Foto: Ellen Mattfolk.
Att som hund bära ett namn som är vanligt också för människor är Billy dock inte ensam om. I vårt flerfamiljshus i Uppsala bor sju hundar. Alla utom en har ett namn som lika gärna kunde bäras av en människa. Den äldsta hunden i huset har nyligen till och med fått en namne, när en pojke under julhelgen föddes hos en familj ett par trappor högre upp.
Namn som testas på djur
Att husdjur och människor delar på namnförrådet är inget nytt, och det blir allt vanligare. De gamla hundnamnen Karo, Fido, Lufsen och Sessan befinner sig långt ner på frekvenslistorna.
Katharina Leibring (2015) konstaterar att namn ofta verkar testas först på djur innan de börjar ges till barn. Detta gäller i synnerhet de äldre generationers namn som efter 80−100 år åter kommer i bruk, men också nya namn som kommer in i namnskicket.
Av min hunds hundkompisar att döma är till exempel Göte, Astor, Nisse och George namn som snart kan förväntas klättra på babynamnslistorna, medan Bruno och Gösta redan förekommer som namn på en del unga pojkar. Av någon anledning har honhundarna i bekantskapskretsen oftare namn som redan är frekventa på babynamnslistorna, till exempel Astrid, Elsa, Ella, Freja och Ines. Några honhundar med namn som Birgit, Berit och Margit som var vanliga på 1930- och 40-talen har vi ännu inte träffat.
I ett inlägg i denna blogg har Leibring (2023) sett på namn på nyfödda barn respektive kattungar födda år 2022. Hon ser en ökad överensstämmelse mellan namnen på barnen och på kattungarna i jämförelse med en studie 10 år tidigare, och skriver bland annat att ”människobarn och djurbarn tycks namnges i symbios”.
Hundnamn i Norden
Men hur ser det ut i ett nordiskt perspektiv? I dagarna har ny djurnamnsstatistik publicerats, och nu finns statistik att tillgå på nätet för 2024. Jag väljer här att se på toppnamnen på hundar i Finland, Sverige, Norge och Danmark, och jämför med de namn som nyfödda fick i respektive land år 2023. Eftersom syftet är att jämföra de namn som gavs barn med de som hundar fått har jag här valt att bortse från finlandssvenskt material även om det skulle vara intressant – ägarnas modersmål är dock inte en uppgift som finns tillgänglig.
Materialet för Sverige, Danmark och Norge har jag hämtat från försäkringsbolaget Agrias förteckningar på de valpar som det tecknats försäkringar för under 2024 och som finns tillgängliga på nätet. Agria finns i alla fyra länderna, men på bolagets finska webbplats finns bara en förteckning över populära hundnamn, inte namn på de valpar som försäkrades under 2024. En lista på valpnamn från 2024 finns däremot på Finska kennelförbundets webbplats. Skillnaden mellan listorna är att Agrias listor även innehåller namn på blandrashundar medan dessa saknas på Finska kennelförbundets lista. Hur många valpar som ingår i respektive material framgår dessvärre inte.
Den finska listan är inte indelad efter hon- och hanhundar som Agrias listor är, utan namnen ges blandat i fallande frekvens. Djurnamn används inte sällan könsöverskridande, så för de finska namnens del är det svårt att veta exakt om de namnger tikar eller hanhundar. Jag har i tabellerna nedan utgått ifrån hur namnen i huvudsak verkar användas av hundägare på nätet eller hur de används när de namnger människor.
Materialet kan studeras ur ett flertal synvinklar. Låt oss börja med att se på en jämförelse mellan länderna i relation till de hundnamn som gavs.
Tikar, valpar 2024:
Hanhundar, valpar 2024:
Bland namnen på tikvalpar är det ett namn som dominerar, och det är Luna. Det är det mest populära i såväl Norge och Sverige som Finland, och kommer på andra plats efter Molly bland de danska valparna. Det är inte bara i Norden som Luna är populärt, utan hundsajter på webben vittnar om att det också ligger högt, och i många fall högst, på listorna i såväl USA och Storbritannien som Tyskland. Luna har förmodligen fått skjuts in på namnlistorna via karaktären Luna Lovegood i Harry Potter-böckerna.
Ett annat populärt valpnamn i alla fyra länder under 2024 var Nala som låg på tio-i-topplistorna i Norge, Sverige och Finland, men strax utanför, på elfte plats, i Danmark. Namnet Nala har också sitt ursprung i populärkulturen, nämligen som lejoninnan i Lejonkungen.
Som framgår av tabellen ovan finns det inga andra namn bland de mest frekventa som förekommer i hela Norden. Norge, Danmark och Sverige delar därtill på Bella och Molly. Förmodligen kan man också tolka Elli i Finland och Ellie i Danmark och Norge som samma namn. Tydligt är likväl att tiknamnen i alla fyra länder är tvåstaviga och att alla namn utom Doris slutar på vokal.
Samma samstämmighet länderna emellan finns inte när det gäller namnen på hanhundar. Bland de tio vanligaste namnen finns inget namn som förekommer i alla fyra länder. Milo är det mest vanliga namnet i Norge, och det näst vanligaste i Danmark och Sverige, där de vanligaste namnen är Eddie respektive Bosse.
I övrigt är Max på tio-i-topp-listan i Norge och Sverige (och på 13:e plats i Danmark), liksom Enzo. Balder är vanligt i Norge och Danmark, Charlie i Sverige och Danmark, och Bruno i Sverige och Finland. Leo som är näst vanligast i Norge finns också på tolfte plats på den finska listan.
Namnen på hanhundar är inte lika enkla att gissa ursprunget till. Möjligen kan hunden Milo i filmen The Mask ha bidragit till på Milos popularitet. Även Bamse och Simba (Lejonkungen) har sitt ursprung i populärkulturen. Även namnen på hanhundar är i huvudsak tvåstaviga. Några slutar på konsonant (Balder, Max, Felix, Ludvig), men de flesta på vokal, i huvudsak på –o.
Hundnamn eller babynamn?
Låt oss då jämföra de namn som 2024 års valpar fick med dem som gavs de barn som föddes år 2023. I tabellerna nedan är de namn som finns bland de tio vanligaste som både babynamn och valpnamn markerade med mörkgrå färg. De ljusgrå rutorna markerar i tillägg namn som finns på platserna 11–20 bland babynamnen respektive valpnamnen (t.ex. finns namnet Ella på plats 19 bland tikar i Norge).
Av tabellerna framgår tydligt att det är flickorna som i högre grad delar namnförråd med hundarna, något som Katharina Leibring har påpekat i flera studier (se bl.a. Leibring 2015, 2023).
I Danmark finns Luna och Karla på 10-i-topplistan både för flickor födda 2023 och valpar födda 2024, medan Elsa är frekvent på svenska flickor och valpar. Andra namn som är relativt frekventa på bägge listorna är som framgår Ella och Alma i Norge, Frida, Ella och Alma i Danmark, Maja, Selma och Freja i Sverige och Kerttu och Hilla i Finland.
Pojkarna delade som sagt inte namn med valparna i lika hög grad. Det är endast på de danska listorna som det finns ett gemensamt namn på tio-i-topplistorna, nämligen Alfred. Därtill finns Hugo rätt högt på båda listorna i Danmark, Sverige och Finland, Otto i Danmark och Leo i Finland. I Norge däremot finns det inget namn på 20-i-topplistan som är gemensamt för nyfödda pojkar 2023 och valpar födda 2024.
Överlag pekar det begränsade material jag här har analyserat på att man i Finland och Norge gör en något större skillnad på hundnamn och babynamn, medan man i Sverige och i synnerhet i Danmark kan se samma namn i bruk på både nyfödda tvåbeningar och fyrbeningar.
Söker man i förteckningarna med hela befolkningens namn finns samtliga namn på hundarnas tio-i-topp-listor också som personnamn i respektive land, förutom det finska Nuppi. Här ska dock poängteras att detta gäller befolkningen i stort, inte bara namn på nyfödda, och att vissa namn har mycket få bärare.
Det finns en del namn i materialet som bekräftar det som Leibring (2015) vittnade om, dvs. att nya eller ovanliga namn först prövas på djuren. Zelda och Ozzy är exempel på sådana bland de svenska hundnamnen. Bägge namnen var frekventa som husdjursnamn i Sverige redan 2014, Ozzy som hundnamn och Zelda som kattnamn (Leibring 2015).
I en förteckning över tilltalsnamn i Sverige 2022 anges att det då fanns 731 flickor/kvinnor med Zelda som tilltalsnamn, med en medelålder på 8,7 år, medan medelåldern för de 190 pojkar/män som bar namnet Ozzy var 12,1 år. Detta tyder på att djuren hade varit först ut med att bära namnen i högre grad.
Doris torde vara ett exempel på ett äldre namn som först återkommer som djurnamn. Det var populärt i Sverige på 1920–30-talen, och har sedan under lång tid fått mycket få bärare tills en bit in på 00-talet. Nu får ett 60-tal svenska flickor per år Doris som tilltalsnamn, men det är (ännu) inte på topp-100-listan. Redan år 2013 fanns Doris dock på en tiondeplats bland tiknamnen i Sverige med då 1 910 bärare (Leibring 2014).
Fler exempel kunde man säkert hitta längre ner på frekvenslistorna. Det blir intressant att se om Birgit och Margit först möter oss på hundpromenaden eller på förskolan.
Leibring, Katharina, 2015: Namn på sällskapsdjur – nya mönster och strukturer. I: Innovationer i namn och namnmönster. Handlingar från NORNA-symposiet i Halmstad 6–8 november 2013, red. av Emilia Aldrin & al. Uppsala: NORNA-förlaget. S. 134–152.
Leibring, Katharina, 2023. Namn på barn och kattungar, blogginlägg, 16 maj 2023, New trends in Nordic Socio-onomastics.
Names carry profound meaning, serving as personal identifiers while also reflecting broader cultural, familial, and societal influences. Data from the Danish Link-Lives project, offers a unique opportunity to explore how personal names reveal patterns of migration, identity, and cultural adaptation. The census includes families that migrated to Argentina, had children born there, and later returned to Denmark, reflecting a rich story of transatlantic movement. The analysis of these names offers insights into how families navigated between Danish and Argentine cultures, particularly through the naming of their children.
Personal Names and Migration: What’s in a Name?
Migration is not just about moving from one country to another – It involves the transfer and negotiation of identities, traditions, and cultural norms. Personal names are a powerful reflection of this process, capable of signaling an individual’s cultural roots, religious beliefs, or even social aspirations. In the case of Danish families who moved to Argentina and then re-immigrated to Denmark, the naming of children born in Argentina can tell us a great deal about how these families balanced their Danish heritage with the new cultural environment they encountered in Argentina.
The Link-Lives Project, is part of a broader effort to link historical records of individuals across generations, including censuses, church records, and civil registries. The project’s aim is to create a connected and accessible database for researching personal histories. The 1901 census in the Link-Lives project includes 17 households, each containing a mix of children born in Denmark and Argentina. Among these families, there are 41 children, 29 of whom were born in Argentina and 12 in Denmark. By analyzing the first names of these children, we gain insight into how these families navigated their cultural identities, particularly in relation to their stay in a part of the Spanish-speaking world, Argentina. Although the material is small, there are clear tendencies.
A Closer Look at Family Composition
A breakdown of the families included in the dataset, showing how many children were born in Denmark versus Argentina:
Table 1: A snapshot of family structure and migration patterns. Many families had at least one child born in Argentina before re-immigrating to Denmark.
Cultural Identity Through Personal Names
The study of names in this dataset reveals three distinct categories based on how well a child’s name would fit into a Spanish-speaking country like Argentina. These categories – formally usable, possibly usable, and not usable – help us understand how families integrated (or resisted integration) into Argentine society through the naming of their children.
Formally Usable in a Spanish-speaking Context: Names that would easily be recognized in Argentina, either because they are common in both cultures, or have Spanish equivalents. – For instance, among the children born in Argentina, names like Elena, Eleonora, Oskar (Oscar), Pedro, and Enrique would have been very familiar in both Argentina and Denmark. Of the 29 children born in Argentina, 9 had names that fall into this category. These names reflect a potential desire for integration into the local culture, possibly making it easier for children to fit into Argentine society.
Possibly Usable in a Spanish-speaking Context: These names are less common but still recognizable in Argentina. – Names such as Christian, Ingrid and Peter are familiar but less frequent in a Spanish-speaking context. Nine of the Argentine-born children had names in this category. These names suggest that the family retained a connection to Danish traditions while also choosing names that would not be entirely out of place in their new environment.
Not Usable in a Spanish-speaking Context: Names that are Danish and would likely have stood out in Argentina. – Examples include Arne, Inger and Valdemar, which are typically Danish and would be unusual in a Spanish-speaking country. Eleven Argentine-born children had names in this category. These names likely reflect a stronger attachment to Danish identity, suggesting that the family wanted to maintain their cultural roots despite living abroad.
Dataset Breakdown: Children’s Names by Birth Country
Let us look at children’s first forenames, birth countries, and whether their first forename would work in either a Spanish-speaking or Danish-speaking context:
Table 2: A detailed look at how children’s names correspond to their cultural environment in an Argentinian, illustrating the variety of naming strategies employed by Danish families in Argentina.Table 3: A detailed look at how children’s names correspond to their cultural environment in a Danish context, illustrating naming strategies employed by Danish families having returned from Argentina.
Conclusion: The Significance of Name Research in Migration Studies
The study of personal names within the context of migration provides a unique lens through which to explore cultural identity. For families that migrated to Argentina, naming their children involved a balance between maintaining their Danish heritage and integrating into Argentine society. Children with names like Elena or Pedro may have been better able to navigate both cultural worlds, while those with distinctly Danish names may have faced greater challenges in fitting in.
For the children born in Denmark after their families’ return, the predominance of traditional Danish names suggests a desire to reclaim or reinforce their Danish identity. These children would grow up in Denmark, and their names reflect a re-rooting in their home country’s cultural norms. The choice of names illustrates how these families viewed their identity – both abroad and at home.
Literature
Hornby, Rikard, 1978. Danske personnavne. København.
Att välja förnamn till sig själv eller någon annan är en komplex process där många faktorer vägs in. I mitt pågående avhandlingsprojekt undersöker jag hur transpersoner väljer förnamn och pronomen för att konstruera kön och identitet.
Att vara trans innebär att inte identifiera sig med det vid födseln tilldelade könet. Som trans kan du identifiera dig som man, kvinna eller könsidentiteter som går mellan eller bortom det maskulina och det feminina; dessa könsidentiteter sorteras ofta in under begreppet icke-binär.
Jag har under 2021–2022 samlat in ett material bestående av enkäter och intervjuer med totalt 31 deltagare, som fått berätta om sina förnamnsval. Enkät- och intervjusvaren analyseras genom medierad diskursanalys (Blåsjö m.fl. 2024), vilket är en metod som används för att analysera hur diskurser konstrueras genom handling (t ex handlingen att välja ett förnamn, eller handlingen att be personer i sin omgivning att använda förnamnet).
Jag definierar diskurs kortfattat som olika uppsättningar av kunskaper, normer, erfarenheter och föreställningar om vissa fenomen, samt hur detta uttrycks språkligt. I den medierade diskursanalysen undersöker jag alltså hur förnamn fungerar som medierande redskap, det vill säga en språklig resurs som bidrar till att forma kunskaper, normer och föreställningar (diskurser) om kön och identitet.
Jag undersöker också vilka andra resurser som deltagarna använder för att välja sina förnamn, dels i form av artefakter som almanackor, böcker, webbplatser, dels i form av hur deltagarna uttrycker att ett förnamn ”känns” rätt eller fel för dem.
I följande inlägg fördjupar jag mig i vilka inspirationskällor som deltagarna i min studie beskriver att de haft i sina förnamnsval (eftersom pronomen som språklig resurs är begränsade i antal och variation kommer jag inte att analysera pronomenvalen just här). Jag kommer också att ge exempel på hur så kallat affektivt handlande kan användas som ett teoretiskt verktyg för att förstå deltagarnas förnamnsval.
Almanackor, litteratur, film, förebilder, familj
I materialet relevantgörs flera resurser som deltagarna använder för att välja sina förnamn. Några beskriver hur de letat efter förnamn i almanackan, eller sökt på digitala namnlistor.
Flera deltagare har också tagit inspiration från karaktärer i film och litteratur, där många beskriver att de stött på förnamnet när de varit unga och sedan sparat namnet i minnet. När de sedan kommit ut som trans och börjat utforska sin könsidentitet, har de ”plockat fram” förnamnet som de tidigare stött på, även om de inte visste att det skulle bli just det förnamnet när de såg det första gången.
Några deltagare hämtar i sin tur inspiration från förebilder eller andra i sin omgivning, men det är sällan som deltagarna uttrycker att de aktivt valt bort ett visst förnamn på grund av andra bärare.
Vissa deltagare beskriver också hur de frågat sina föräldrar om vilka förnamn de hade i åtanke för dem innan de föddes, samt vilka förnamn som finns i släkten. På så sätt påminner inspirationskällorna i transpersoners förnamnsval delvis om hur föräldrar väljer förnamn till barn (Aldrin 2011), med skillnaden att deltagarna i min undersökning sällan beskriver ifall de tagit hänsyn till förnamnets etymologi eller ursprungliga betydelse.
Ibland väljer deltagarna också förnamn som på något sätt har en koppling till deras övriga namn, så de exempelvis ska behålla samma initialer som tidigare. I vissa fall beskriver några deltagare däremot hur de vill distansera sig från sina tidigare förnamn, och väljer därför aktivt bort förnamn med exempelvis samma begynnelsebokstav eller näraliggande betydelse.
Det förekommer dock i princip inte i materialet att deltagarna väljer en maskulin eller feminin motsvarighet till deras tilldelade förnamn (t ex att en transmaskulin med det tilldelade förnamnet Johanna skulle välja Johannes).
Egenvalda förnamn som ”känns rätt”, men också skuldkänslor att välja bort ett tilldelat förnamn
För att förstå hur förnamn väljs använder jag affektivt handlande som ett teoretiskt verktyg. Affekt-begreppet är en central del i diskursanalytisk forskning (Wetherell 2012, Ahmed 2014), och syftar till att undersöka hur känslor används och uttrycks språkligt för att forma diskurser.
Affektivt handlande inriktar sig på att förstå hur känslor antingen representeras eller eliciteras. Representerade känslor handlar om hur en språkbrukare själv uttrycker vad den känner, medan eliciterade känslor handlar om hur exempelvis en text kan frammana känslor hos den läser. I min analys fokuserar jag på representerade känslor, och hur deltagarna i materialet uttrycker känslor i sina förnamnsval.
Affekt framträder i nästan alla deltagares beskrivningar av hur de har valt sina förnamn. Många beskriver hur deras förnamn helt enkelt ”känns rätt”, ”känns bra”, ”känns som mig”, alternativt att personer i deras omgivning uttryckt att deras förnamn ”känns som du”.
Detta kan ställas i kontrast till tidigare forskning om hur framför allt föräldrar väljer förnamn till barn; som tidigare beskrivits lyfter föräldrar ofta fram vilka ”yttre” egenskaper hos förnamnet som de uppskattar, exempelvis att namnet ska vara modernt, tidlöst, finnas i släkten, vara gångbart internationellt, eller att det har exempelvis en nordisk klang.
Många deltagare beskriver även hur omgivningens bruk av namnet bidrar till att förnamnet känns rätt, det vill säga när omgivningen använder deras förnamn befäster det känslan av att förnamnet är det rätta.
I materialet beskrivs även hur olika former av interaktion tillämpas som en slags resurs i sig för att prova ut namnet; genom att en deltagare blir ”utskälld, berömd och tjatad på” med namnet, prövas flera typer av affektiva aspekter hos namnet som befäster att det passar fullt ut.
Även en annan sorts affekt relevantgörs, som inte enbart handlar om positiva upplevelser av att trivas med ett förnamn. Några deltagare beskriver nämligen känslor av skuld och visst dåligt samvete över att de valt bort förnamnet som deras föräldrar tilldelade dem. Vidare beskriver deltagare hur de kan uppleva negativa känslor kopplat till att omgivningen medvetet eller omedvetet använder fel förnamn om dem. I motsats till detta står dock de känslor av glädje och eufori som uttrycks av deltagarna när omgivningen använder deras rätta förnamn.
Referenser
Ahmed, Sara (2014). The cultural politics of emotion. 2nd ed. [Online]. Edinburgh: Edinburgh University Press.
Aldrin, Emilia (2011). Namnval som social handling: val av förnamn och samtal om förnamn bland föräldrar i Göteborg 2007-2009. Uppsala: Uppsala universitet.
Blåsjö, Mona, Christensson, Johan & Hanell, Linnea (2024). Medierad diskursanalys: att studera nexus mellan språkbruk och handling. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur.
Wetherell, Margaret (2012). Affect and Emotion: A New Social Science Understanding. London: SAGE.
In 19–23 August 2024 I had a privilege to participate the 28th International Congress of Onomastic Sciences in Helsinki. It was inspiring to hear and see so many great presentations of colleagues. They introduced plenty of new perspectives to onomastic research.
Theme of the multidisciplinary conference was Sustainability in names, naming and onomastics. I have studied the history of inherited first names in the Finnish rural families. Recently, I have started to conceptualize these findings and results of my earlier research. Using the concept of onomastic literacy has proved to be fruitful in reaching the mentalities of the people and local communities studied.
Onomastic literacy means the knowledge and skills the parents of a child need to interpret the local naming culture and communal norms of naming. Parents had to be familiar with the traditions of the family and the locality to be able to choose a ‘suitable’ name. In this respect, names functioned as cultural symbols connected with identities and kin networks.
Honouring the ancestors
Universally, the most common social norm governing the choice of names has consisted in giving a baby a name handed down within the family, mainly the name of a grandparent. Giving the name of a living relative would have detracted from this person’s good fortune as it correspondingly added to that of the younger namesake. And especially in the case of grandparents, it may have been thought that the blessing and luck received by the oldest members of the family would in this way be transferred to the newborn baby. For example, in Finland in the olden days, it was said that a child would turn out like his or her namesake.
There would seem to have been many kinds of religious and social functions attached to the choice of names of ancestors besides honouring them. For example, namesakes might have been thought to hold certain responsibilities towards each other when both, for example a grandparent and a grandchild, lived in a certain community at the same time. It was perhaps possible to perceive in the child family traits or a resemblance to a forebear, after whom the parents then might wish to name him or her. Behind this way of thinking can be perceived an ancient Finno-Ugric belief about the soul, according to which a child who receives an ancestor’s name also inherits his or her persona or soul.
This then was the case when a child was named after a dead relative. The child was in this way symbolically connected to the earlier bearer of the name. It was believed that when for example the first-born boy in the family was given his grandfather’s name, the latter would in some way continue his life in the new member of the family. Even though the belief had spread into Scandinavia in the pre-Christian era, it continued to exert an influence later. It has been assumed in earlier research that in Finland, too, the relics of such naming traditions can be perceived right up to the twentieth century.
Inherited first names in the Finnish rural families
The above-mentioned conceptions of the early modern beliefs and mentalities that regulated naming, were based on oral memory accounts that were mainly used as a source in ethnological research rather than on the systematic empirical use of written documents as sources of historical research. However, with the help of extensive collective biographical databases, for example, and by utilizing the genealogical method, it is possible to examine to what extent traditional beliefs any longer influenced naming practices from the seventeenth to the twentieth centuries and were realized in it in practice.
In all ages an inherited family name has played an important part in the shaping of a person’s identity. Particularly in the pre-modern age, a personal name also made rural people a part of a family community and defined their place in it. In the agrarian society of former times, the traditions of the family were respected. The networks between relatives also formed an economic and social safety net on which a person could rely. Inherited names were also associated with a feeling of the continuity of the family and traditions. That is why it was important to name a child after his or her grandparents or parents because in the name-givers’ world view it bound a child and his or her future into the enduring immaterial heritage of the family.
The practices of naming did not change sharply in the shift from the early modern to the modern period, and many interacting cultural layers from different periods continued to influence naming practices in an essential way. The relics of ancient practices and beliefs were preserved to some extent right up to the twentieth century. A more exact analysis of local naming practices using a variety of document sources and collective biographical databases shows that, regarding inherited names at least, the modernization of naming practices took place slowly. They were affected not only by the local living conditions of the community but also by the complex and asynchronous effects of the modernization of society.
Recycling the names
Family traditions, being grandmother’s or grandfather’s namesake, or having name of a valued member of the family community, were signs that name-givers, i.e. usually parents of the children being culturally ‘literate’ and honouring the elder generations in Finnish rural local communities. This created sustainability and good reputation of the first names of the forefathers and -mothers, as they were inherited from generation to generation.
Onomastic sustainability has been important for the development of social traditions, values, identities and intergenerational relations. Local naming traditions change slowly and may influence naming practices of several generations. Active reusing the names keeps the cultural heritage alive.
Under våren 2024 kom den tredje omarbetade upplagan av den populära kurslitteraturboken Sociolingvistik (red. av Eva Sundgren) som används på många grundutbildningar i Sverige – och innehåller för första gången ett kapitel om ”Namnens sociolingvistik”! Vid sidan av kapitel om bland annat dialekter och sociolekter, språkkontakter, språkattityder, språkförändring och språkpolitik får läsaren nu också bekanta sig med socioonomastiken som en viktig del av sociolingvistiken. I kapitlet om namnens sociolingvistik, författat av undertecknad, introduceras läsaren till flera namntyper och olika sociala funktioner som namn, namnvariation och frånvaron av namn kan bära i skilda sammanhang. I särskilda avsnitt behandlas teman som namn och identitet, namn och genus, namn och mångkultur, namninnovationer och namntrender samt namnplanering och maktutövning. Beskrivningen är baserad på i första hand aktuell forskning från de nordiska länderna med många tips till vidare läsning. Dessutom finns ett särskilt avsnitt om metoder och etiska överväganden.
Innan 1900-talets början var det relativt enkelt att byta efternamn i Sverige. Den som inte var nöjd med sitt efternamn gick helt enkelt till prästen och bad om att få stå med ett annat namn i kyrkoboken. Kanske opponerade sig prästen mot olämpliga namn, men det vet vi lite om. Efter den första lagstiftningen om efternamn i Sverige, 1901 års släktnamnsförordning, blev det något krångligare att byta efternamn, och med tiden dessutom allt dyrare.
Hur man ansökte om efternamnsbyte
Efter att förordningen trätt i kraft år 1902 var det enligt lagen slut med att endast meddela prästen att man ville byta namn. Det gick förvisso fortsatt att byta från ett -son-namn till ett annat bara genom att meddela prästen. Ville man byta till en annan typ av namn var man enligt förordningen tvungen att skicka en skriftlig ansökan till Länsstyrelsen som sedan beslutade om namnbytet skulle godkännas eller inte. Om namnbytet blev godkänt utfärdades ett bevis som man sedan skulle visa för prästen för att få det nya namnet inskrivet i kyrkoboken.
Ansökan gjordes inte genom en blankett som vi är vana vid idag, utan man fick skriva ett ansökningsbrev. Detta brev skulle innehålla vissa uppgifter i en viss ordning och det var nog svårt för många att exakt veta hur det skulle utformas.
I slutet av 1910-talet tog Ecklesiastikdepartementet och senare Justitiedepartementet över ansvaret för ansökningarna och till dessa skulle man fortsatt skriva ansökningsbrev. Blanketter för ansökan om efternamnsbyte började inte utformas förrän Statistiska centralbyrån på 1950-talet ansvarade för efternamnsbyten. Blanketterna fick under 1960-talet den form de har ännu idag där man bland annat ska ange skäl till varför man vill byta efternamn. Nu, under 2000-talets början, har formerna för ansökan underlättats än mer eftersom det är möjligt att ansöka digitalt.
Hur mycket kostade det att byta efternamn?
I och med släktnamnsförordningen började det också kosta pengar byta efternamn. Under 1910-talet kostade det fyra kronor. År 1922 motsvarade det cirka 132 kr i 2024 års penningvärde enligt Statistiska centralbyråns prisomräknare som börjar just år 1922 (https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/). De fyra kronorna var inte en egentlig ansökningsavgift utan pengarna skulle användas till att finansiera kostnaden för de kungörelser i tidningarna som Länsstyrelsen enligt släktnamnsförordningen behövde göra ifall namnbytet blev godkänt.
Det kostade alltså inget att göra själva ansökan. Man betalade bara om namnbytet godkändes och en kungörelse behövdes. När Justitiedepartementet från 1920-talet till mitten av 1950-talet ansvarade för ansökningarna kostade det heller inte något att ansöka. Blev namnbytet godkänt behövde man dock betala 20 kronor (521 kronor i 2024 års penningvärde) för att lösa ut beviset på namnbytet på posten.
Under mitten av 1960-talet, när Patent- och registreringsverket ansvarade för ansökningarna, införde man en ansökningsavgift; ansökan började nu alltså kosta pengar oavsett om den blev godkänd eller ej. Jag ska ge några exempel på ansökningsavgifter som gäller en (1) person som byter till ett nybildat efternamn. År 1964 var avgiften 50 kronor (655 kr) och år 1978 200 kronor (944 kr). I början av 1990-talet kostade det 1 100 kronor (1 966 kr). Dessa avgifter fördubblades om exempelvis flera familjer ville byta efternamn samtidigt. Idag, år 2024, kostar det 1 800 kronor för en person att ansöka om ett nybildat efternamn hos Skatteverket.
Efternamnsbyten förr och nu
Under de över hundra år som man har behövt ansöka om efternamnsbyte har det i vissa avseenden blivit enklare. Gör man ansökan över internet så behöver man inte ens gå utanför dörren. För den som vill byta till just ett nybildat namn har det i andra avseenden blivit svårare, och framförallt dyrare.
Namnlagarna i Sverige ställer, och har ställt, vissa krav på att ett nytt efternamn inte får vara likt andra efternamn eller olämpligt på annat sätt. Den som fram till 1 juli 2017 ville byta till ett nybildat efternamn kunde ange flera önskade namn i samma ansökan för att öka chansen att åtminstone ett av namnen blev godkänt. Idag kan man endast ansöka om ett namn åt gången. Blir den första ansökan underkänd får man betala ytterligare 1800 kronor om man gör en ny ansökan.
Källor
Uppgifter om vad namnbytet kostade under olika perioder har jag hämtat från:
Svensk namnbok 1954. Utarbetad av 1952 års släktnamnskommitté. (SOU 1954:1) Stockholm.
Svensk namnbok 1964. Utarbetad av 1962 års släktnamnskommitté. (SOU 1964:14) Stockholm.
Svenska efternamnsförslag 1992. Namnförslagsböckerna i nyutgåva. Namnenheten Patent- och registreringsverket. Stockholm.
Svenska släktnamnsförslag 1979. Namnbok utgiven av Patent- och registreringsverket. Namnsektionen. Stockholm.
Trotzig, Karl, 1909: Vad bör Pettersson kalla sig? En bok om släktnamn. (Studenföreningengs verdandis småskrifter 83.). Stockholm.
Valet av efternamn vid giftermål erbjuder flera möjligheter i dagens Sverige. Hur fördelningen under de två senaste namnlagarna har sett ut för olikkönade par visade jag 2023 i en bloggartikel utifrån statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) för namnval vart femte år.
Undersökningsperioden var anpassad för att få fram utvecklingen under Namnlagen 1982 respektive Personnamnslagen 2016. En tydlig tendens bland de olikkönade paren är att fler gifta par nu väljer att behålla sitt respektive efternamn; en ökning har skett från 10 % år 1985 till ca 44 % år 2020. Under motsvarande tid har andelen kvinnor som tar mannens efternamn minskat från 84 % till 43 %.
Männen tycks dock fortfarande ha svårt att byta bort sitt ogiftnamn; andelen som gjort detta har varierat mellan 2 och 8 % under perioden. Att det sedan 2017 är möjligt för båda parter att bära ett dubbelt efternamn har inte heller varit något som många män hittills övervägt. Av de 10 % av paren där någon eller båda 2020 antog dubbelt efternamn var det i endast en tredjedel av dessa äktenskap en man som gjorde så. Det tycks alltså vara kvinnan som agerar i namnfrågor, som antar dubbelnamn eller byter namn.
Olika möjligheter för samkönade par att välja efternamn
Sedan 1995 har samkönade par i Sverige kunnat registrera partnerskap och sedan 2009 kunnat ingå äktenskap. Äktenskapslagen gjordes då helt könsneutral. Enligt SCB har det varit vanligare att kvinnliga par gifter sig.
Vilka efternamnsval har dessa par gjort? Här finns ju inte någon etablerad norm att den ene ska anta den andres namn. De olika möjligheterna som stått till buds har varit (liksom för olikkönade par):
att båda behåller sina respektive efternamn
att den ene tar den andres efternamn och avstår från sitt eget ogiftnamn
att båda tar ett nytt gemensamt efternamn
att den ene tar den andres efternamn och behåller sitt eget som mellannamn (möjligt t.o.m. 2016)
att båda tar ett dubbelt efternamn bestående av bådas ogiftnamn (möjligt fr.o.m. 2017)
att den ene tar ett dubbelt efternamn medan den andre behåller sitt (möjligt fr.o.m. 2017)
Utvecklingen för samkönade pars val av efternamn
Jag har använt motsvarande statistik från SCB som för de olikkönade parens namnval, men då för åren 1995 till 2020 eftersom 1995 är första året då samkönade partnerskap kunde registreras. Resultatet visas procentuellt i diagrammet. Det är värt att påpeka att siffrorna för de äldsta årtalen är låga; år 2000 registrerades endast 149 giftermål medan den högsta siffran gäller 2015 med 558 stycken.
Diagram 1. Procentuell fördelning av samkönade pars val av efternamn. EN = Efternamn. Källa: SCB. Registret över totalbefolkningen 31/12 aktuellt år samt 31/12 året innan aktuellt år.
Den vanligaste modellen för alla år är att båda parter behåller sina respektive namn burna före äktenskapet. Andelen sjunker dock fram t.o.m. 2015 men ökar något igen 2020. Gruppen där den ene tar den andres efternamn ökar fram till 2015 då den bestod av en dryg tredjedel av giftermålen. Övriga grupper har hela tiden varit små med omkring 20 % av paren varje år.
Viktigare med gemensamt efternamn idag?
Att paren antar ett nytt gemensamt efternamn är en ökande företeelse, och för år 2020 ses att nyheten att kunna bära ett dubbelt gemensamt efternamn tycks tilltala vissa par. Utifrån statistiken kan antas att någon form av namngemenskap förefaller ha blivit viktigare under perioden, vilket alltså skiljer sig från resultaten för de olikkönade parens namnval.
Dessvärre ger inte siffrorna besked om fördelningen mellan manliga och kvinnliga par så om någon skillnad finns dem emellan kan inte utläsas. Enligt SCB:s allmänna befolkningsstatistik är det fortfarande vanligare att kvinnliga par gifter sig än att manliga gör det men för att utröna om och hur detta påverkar namnvalet skulle ytterligare undersökningar krävas.
